Lust och olust - mest lust....

Vi har nu varit tillbaka i skolan i nästan tre veckor. De har präglats av en del olust men mest lust ändå....

Förra veckan ägnades mest åt tentan i träd och buskar, den som vi våndats över hela långa sommaren. Totalt har vi tränat in 120 kursväxter (de som ingår i kursen) och ytterligare 47 TCYK-växter, som varit frivilliga. Men många av oss har valt att plugga in dem ändå. TCYK står för Trädgårdsnäringens Centrala YrkesKommitté, och deras mål är: "att ge personalen inom den gröna sektorn hög kvalitet och status för grönytearbeten och trädgårdsanläggningsarbeten". Det finns 11 olika kurser man kan gå för att få ett yrkesbevis, och 3 av dem är just växtkännedom. De flesta av oss anser att när vi ändå håller på är det värt det extra besväret att lära sig lite till, och så få ett papper på att man faktiskt kan dem. Läs mer om TCYK här.

Tentan gick av stapeln i fredags. I två timmar lotsade Kristian oss genom centrala Båstad i hällande ösregn. 36 kursväxter och 8 TCYK-växter hann vi med. Jag tyckte nog det var lättare än befarat, men nu i efterhand har jag kommit på minst två fel jag har gjort. Nåja, för att vara godkänd ska man klara minst 75%, vilket innebär att jag måste ha minst 10 fel på kursväxterna och 3 på TCYK för att behöva omtenta, och så illa tror jag ändå inte att det gick. Men man vet ju aldrig, hjärnsläpp har inträffat förr.... Trots allt har det ändå varit roligt att lära sig alla de här träden. Fast jag behöver nog fortsätta traggla dem för att de ska sitta riktigt bra...

Jag har ju berättat att vi numera hör till Akademi Båstad istället för Apelrydsskolan. Efter en mycket turbulent vår trodde vi att saker och ting skulle lugna ner sig och vi skulle få arbetsro. Men inte...

Lokalen där vi haft lektioner tidigare har drabbats av mögel i sommar och går inte att vara i, så vi har istället våra lektioner inne i Villa Abelin där flera av de övriga utbildningarna också går trots att det är trångt. Men där är vi inte omtyckta, det fick vi veta redan första dagen (jag vet inte hur de kan veta att de inte tycker om oss när de inte ens hunnit träffa oss, men så är det). Särskilt pentrydelen med micro, porslin och kyl skulle vi hålla oss borta ifrån. Istället har vi suttit och ätit i mögelhuset (i kylan, någon värme fanns det som vanligt inte).

 Men även en halvtimme om dagen har gett några av oss besvär, så nu får vi på nåder äta i Villan ändå, den här veckan och nästa. Hur det ska bli när ettorna är tillbaka v45 vet jag inte, då är vi ju 60 pers som inte är omtyckta. Visserligen gjordes klart redan första dagen att vi inte kunde vänta oss något daltande, men vi måste väl få äta (och diska efter oss) någonstans? Just nu känner vi oss väldigt oönskade, ovälkomna och oomtyckta, det är rent av olustigt att gå till skolan om dagarna. Det känns också jobbigt att inte höra hemma någonstans. Vi kånkar ju omkring på regnställ och stövlar och varma kläder förutom maten och skolböcker (och kamera och dator), och det hade varit skönt att ha någonstans att göra av grejerna. Vi får hoppas de löser detta snart, helst innan de övriga 30 kommer nästa måndag!

Vi håller på med den avslutande delen i "Skötsel av utemiljöer". I den ingår bland annat att sladda vägar. Den här gången är det Fredrik som sitter i traktorn. Vi har varit ute och tittat på olika offentliga miljöer för att se hur skötseln fungerar på dem, så om ni ser ett gäng med kameror och block i högsta hugg bära sig lite konstigt åt ute på stan är det nog bara vi! =)
Vi har också pratat säkerhet, och där hade Fredrik plockat ut några foton från min blogg som riktiga skräckexempel. Både från praktiken på Fredriksdal och på Växtia. Ja, men det är faktiskt så det ser ut när man är ute i verkligheten - hur mycket man än pratar om säkerhet är det många som helt struntar i det.

Vi har börjat en ny kurs som heter "Människor och trädgårdar". Precis som det låter handlar den om trädgårdars påverkan på människor, och då kanske framför allt människors hälsa. Pia Schmidtbauer, som är agronom och fotograf och har skrivit flera böcker i ämnet, är en riktigt engagerad och duktig föreläsare. Det är inte hennes fel att vi nästan nickar till lite ibland - vi är helt enkelt inte vana vid att sitta stilla inomhus några längre stunder...

Idag gav vi oss ut i Båstad för att på plats uppleva tillgängligheten för funktionshindrade. Hur är det att ta sig fram på gräs, grus, kullersten med mera om man har en rullator, eller är rullstolsbunden? Klarar man sig i trafiken när man hör sämre?

Och hur är det att ta sig fram om man inte se nånting? Även om man har en ledsagare är trappor riktigt läskiga!

Inte var det lätt att köra rullstol på gräs heller (även om Anna-Stina inte är särskilt tung), och sluttningar som vi i vanliga fall knappt ens tänker på är fruktansvärt jobbiga att skjutsa en rullstol uppför. Vi är ju relativt unga och starka, men hur är det för gamla tanter och gubbar som ska köra omkring med sina makar? Verkligt tankeväckande experiment, och något vi kommer att ha med oss i framtiden när vi ska designa/anlägga/jobba med trädgårdar.  

Oavsett alla eventuella problem är det ändå så lustfyllt att få vara på Norrviken att vi är tacksamma över att få gå dit varje dag. Parken är vacker året runt, och just nu glöder den verkligen....