England dag 2 - Cornwall

Vårt vandrarhem i Bournemouth - det enda under veckan med internetuppkoppling så därför kommer resterande dagboksanteckningar inte förrän nu när jag är hemma igen...

Fruktansvärt trångt - det går nästan inte att svänga runt hörnet med resväskan... Men fräscht och trevligt, god mat och som sagt, sängar man sover mycket bra i...

Idag tisdag är det bara en enda trädgård som står på programmet. Men vi får åka buss i över fyra timmar för att ta oss dit. Från medelhavsliknande Bournemouth åker vi nästan rakt västerut till Cornwall, där det är betydligt kargare miljöer. Vi ska besöka The Lost Gardens of Heligan, dvs Heligans förlorade trädgårdar. Det här är en helt fantastisk trädgård! Under 400 år sköttes den exemplariskt av en familj, Tremaynes. De hade lite egna tankar om trädgård, vilket bara det gör den väldigt annorlunda. Men det som är så speciellt är att vid tiden för första världskriget gick alla trädgårdsmästarna ut i kriget och kom inte tillbaka, så då las trädgården i träda och föll dessutom i glömska. I närmare 70 år var den helt bortglömd och överväxt. Men så var det en musikproducent i London, Tim Smit, som bestämde sig för att bli svinfarmare istället. Han arrenderade Heligan, men innan han släppte ut svinen bad han folk från Kew Gardens att komma och titta så han inte förstörde något. De blev så entusiastiska över vad de såg, gömt under 70-årigt ogräs (dvs stora träd, lianer med murgröna osv) att Tim beslöt sig för att strunta i grisuppfödningen och istället försöka återställa Heligan Gardens.

Detta berättar Peter Stafford, som numera driver anläggningen tillsammans med Tim Smit, för oss som introduktion innan vi går ut i parken. Idag, 16 år efter att man först började med röjnings- och renoveringsarbetet, är Heligan tillsammans med Eden Project (också ett Tim Smit-projekt) den mest besökta trädgården i privat regi i England. Heligan har i snitt 250 000 besökare om året, att jämföras med nästa på listan som har 80 000 besökare...

Peter skojar lite (fast med en rejäl skopa allvar) om att namnet är helt fel. De är ju inte förlorade längre, kanske skulle de heta "Found Gardens of Heligan" (upphittade) istället. Eller "Dying Gardens of Heligan" (döende), för det är det som är det stora problemet just nu. Väldigt många av växterna har kommit upp i mycket hög ålder och somliga har redan dött. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer en stor del av växtbeståndet att ha försvunnit. Hur man ska lösa det problemet är det ingen som vet idag.

Heligan är en plats som alla, oavsett trädgårdsintresse eller ej, kan njuta av. Det är något som måste insupas med alla sinnen, så mina enkla tvådimensionella bilder gör absolut inte parken rättvisa. Men jag försöker i alla fall... Klicka gärna på bilderna så du ser bättre! Ett inlägg med fler bilder och mer info kommer så småningom, när jag hunnit smälta alla intryck och gått igenom både bilder och anteckningar ordentligt.

Flower Garden (del av köksträdgården)

 Sundial Garden

The Jungle - second pond

The Jungle - first pond

The Jungle - third pond

Hur många hundratals foton tog vi i klassen tillsammans den här dagen? Ja, jag själv hade nästan 350 i min kamera, så det måste blivit en hel del...

Mud Lady

Vi stannar förstås i parken tills de stänger. Sedan åker vi vidare till vårt vandrarhem, som ligger utslängt mitt ute i vildmarken. Det är bara fårhagar så långt man kan se och smala och krokiga vägar som det inte går att mötas på. All heder åt vår chaufför Dee som säkert lotsar oss och bussen genom detta! Hon måste varit genomsvettig =) Men till slut kommer vi fram, och i skymningsljuset tar jag några foton på den vidunderliga utsikten över ängarna och havet. Sedan bjuds vi på traditionell "Cornish" middag med traktens egen korv med potatismos och sedan en körsbärspaj till efterrätt.

Stegräknaren visar idag på ca 10 000 steg, en alldeles lagom dag alltså =)