Stormigt

Hösten har kommit till Norrviken. Serveringen i Vinterträdgården är stängd och öde. Men i parken finns det fortfarande en del besökare - grindarna står ju öppna under skoltid så det är bara att gå in.

Det var inte storm nu i veckan som gick enligt SMHI, för medelvinden var under 24 m/sekund. Men eftersom byvindarna uppmätes till över 30 sekundmeter håller jag nog inte med. Inte träden på Norrviken heller - här är det vår fina bollpil Salix bullata 'Fragilis' som fått stryk.

Uppe vid mästarrabatterna hade en av ädelcypresserna knäckts, men värre var att vindarna gått hårt åt även gulltallen Pinus ponderosa. Det är sorgligt att Norrviken förfaller mer och mer - det har ju knäckts en del träd tidigare i sommar också. Snart finns det inget kvar att käbbla om.....

Så här blev den färdiga trappan! Vi är helnöjda, och så roligt vi har haft! Kursen i anläggning hör till en av de mest intressanta och roliga kurserna tycker jag. Det kräver förstås visst tankearbete, men det är ok =). Tyvärr är litteraturen i ämnet så undermålig att den gör det svårare att förstå. Tänk att den bästa  (och senaste) läroboken i ämnet trycktes 1970! En del måste ju ha hänt sen dess. Fast det är kul att se på fotona i boken....
Igår hade vi en av de roligaste lektionerna hittills, när vi skulle räkna ut dels hur mycket material (bärlager och stenmjöl) som skulle gå åt till jobben vi gjort på Apelrydsskolan, dels hur mycket det skulle kosta. Ingen svår matematik, trots komprimeringsfaktorer och många olika mått att tänka på, och vi landade på en slutsumma som faktiskt var mer rätt än den vår lärare hade när han beställde materialet! (så fick han också beställa mer under jobbets gång...)

Den här bilden kräver ju en förklaring - vi mäter steglängd. Det finns ett idealsteg på 64 cm - det är alltså den längden en normalstor människa har på sitt steg. Trampstenar bör till exempel läggas ut med cc-mått (från mitten på den ena till mitten på den andra) 64 cm. Men alla är ju inte lika, så här mätte vi dels upp hur långa steg vi har, dels provade vi att gå på trampstenar utlagda med olika mått. Mitt eget steg är 77 cm, men det funkar att gå på 64 också. Fast när jag skulle gå på den högra banan, där stegmåttet är 55 cm, kändes det som om jag trippade på tå! =)

Vi har fått besked om att vår praktikperiod till våren blivit styckad, och att vi ska ut tre veckor redan i januari för att praktisera ledarskap. Jag måste medge att jag varit ganska negativ till att gå ut på praktik v 3-5 - mitt i smällkalla vintern finns det väl inte så mycket att göra inom den gröna sektorn? Men jag ringde i alla fall kommunen lite på vinst och förlust, och de sa ja direkt! Idag har jag varit på möte med min handledare, och vi har bestämt att jag förutom att gå bredvid honom också ska få ansvaret för att göra en upphandling för att köpa in sommarblommorna till kommunen, och dessutom är det jag som ska arbetsleda hela gänget när de ska beskära kommunens träd. "Det lär nog bli en utmaning", sa han med glimten i ögat. Ja, det tror jag med - inte nog med att jag är tjej och praktikant, jag ska också leda och undervisa ett gäng gubbar som varit där i massor med år! Men jag ser ändå fram emot det (med viss bävan....)

Det blir nog inte så mycket bloggat den närmaste tiden - vi har tenta i Anläggning på onsdag och Ogräskunskap på torsdag , och veckan därpå en stor tenta på Ekologisk odling. Dessutom har vi en litteraturuppgift i "Människor och trädgårdar" som hänger över oss, och vi ska också hitta en plats (skola, äldreboende, vårdcentral osv) där vi ska göra ett mindre projekt som ska redovisas direkt efter jul. Det är verkligen skönt att jag åtminstone inte behöver tänka på att leta praktikplats längre!

Stenkul!

I anläggningskursen räcker det förstås inte med att sitta och läsa i böcker eller lyssna på föreläsningar. Ska man lära sig nåt är det praktiskt arbete som gäller, helst i skarpt läge. Och det har vi fått den här veckan!

 

Att mäta ut höjder, och framför allt att läsa av skillnader, är grunden till all anläggning. Det var knepigt men nyttigt att lära sig hantera de här urgamla mätinstrumenten (som knappast används längre, lasern har ju tagit över).

Sedan var det dags att ge sig ut i verkligheten och jobba! Det fanns några olika projekt att välja på, bland annat att stenlägga en yta med cykelställ på en mellanstadieskola, renovera en trappa på Apelrydsskolan och lite annat.

Vi var fem tjejer som valde detta, mest för att det kändes som en utmaning, och för att vi antog att vi skulle få lära oss mycket. Och det har vi gjort! Den här väldigt branta tomten ska få en gång i singel mellan muren och huset som man kan skymta verandan på. I hålet som syns i backen ska det bli en trappa, och framför trappan en stensatt avsats. Singelgången får kunden ordna själv (och bygga klart muren), men trappan och stensättningen är vårt jobb.

Vi började med att köra upp kärra efter kärra med bärlager (storlek 0-30, dvs bergkross med upp till 3 cm stora stenar) framför verandan. Ytan skulle höjas nästan 3 dm, så det gick åt en hel del. Eftersom paddan (vibratorplattan) vi använde var väldigt liten och nätt (bara 40 kg tung) klarade den inte att packa så tjocka massor, så vi fick istället köra den efter nästan varje lass. Det tog sin lilla tid....

Runt stenläggningen skulle det ligga en bård med slottssten, samma som i muren. Naturligtvis stämde det inte riktigt med måtten, så stenarna måste kapas. Det gick bra men fy vad det dammade. Jag snöt ut en hel del ur näsan efteråt....

Sara var förste kapare och blev så här dammig efter ett tiotal stenar....

När bården lagts klar fyllde vi på med mer bärlager i mitten, paddade (förstås) och ovanpå det 3 cm sättsand (0-6: bergkross med småsten som är mellan 0 och 6 mm stora). Sedan var det dags att dra av den översta ytan så vi fick en jämn yta att lava ut markstenarna på.

Titta så fin stenläggningen blev! En dags tänkande och funderande och mätande och tänkande igen, och en dags praktiskt arbete tog det =).

Inte helt sant kanske, men vi stötte på en hel del problem redan från början eftersom varken verandan eller muren var helt rätvinkliga, och heller inte parallella. Vilka linjer skulle vi rätta oss efter? Eller skulle vi hitta på egna? Och hur skulle vi lösa frågan med fall - vi vill ju inte att det ska bli stående vatten här. Vi hade visserligen en handledare, men han var även ansvarig för tre andra projekt, så vi fick klara oss väldigt mycket själva. Och det var nyttigt - det visade ju sig att vi kunde!

Så var det dags för trappan. Här krävdes också en del funderande - hur hög ska den vara, hur lång ska den vara, hur får man den bekväm att gå i, hur löser man fallet och så vidare. Det finns en formel för att räkna ut måtten på en trappa: 2(h+1)+d=64. Den gyllene siffran 64 (ett normallångt steg för en normalperson) och höjden på blocket (14 cm) plus 1 cm fall borde gett ett plansteg (ytan man sätter foten på) med djupet 34 cm, men eftersom den disponibla ytan var lite för kort fick vi dra ner måttet till 30 cm. Varje trappsteg måste fixeras i det underliggande, så det gällde att vi hade räknat och mätt rätt innan vi la stenarna på plats....

Det gällde att ha tumstock och vattenpass framme så man hade koll hela tiden. Samtidigt fogade vi stenläggningen genom att sopa och vattna ner sättsand i fogarna - hela dagen....

Hela hålet måste fyllas upp med bärlager, och det paddades efter varje ny påfyllning. För att inte riskera att stenarna försköts ur sitt läge stod vi på dem medan den tredje körde paddan...

Inte så konstigt att vi är lite ofokuserade efter tre dagars hårt både fysiskt och mentalt arbete. Men vi har haft så roligt att vi nästan glömt hålla matraster, och vi längtar verkligen till måndag morgon när vi får fortsätta med de två sista trappstegen!

Malens Torg i Båstad

I Anläggningskursen är det naturligtvis viktigt med praktiskt arbete. Och när kursen ligger i november är det bara att gilla läget, även om det blåser hård vind, är strax över nollan och snöflingorna virvlar i luften...

Vi har fått som projekt att plantera på Malens Torg, som blivit renoverat under sommaren. Rose-Marie Larsson, som gick ut den här utbildningen i våras och sedan jobbat som säsongsanställd parkarbetare i Båstad i sommar, är vår handledare.

 

 Vi började gårdagen med att rensa ogräs. Inte för att det fanns så mycket - Rose-Marie har gjort ett bra jobb i sommar...

 

 Under rhododendronplanteringen ska det ligga singel, och vi förbereder därför med att lägga en markduk över ytan. Den grävs ner i kanterna för att ligga still.

 

 Mellan rabatter och gräsmatta ska det grävas ner kantjärn för att inte gräsmattan ska vandra in i planteringen, så det är viktigt att ha raka kanter innan man börjar.

 Sedan sätts kantjärnen på plats och svetsas ihop.

Vad sägs om den här bilden - fyra tjejer som jobbar hårt medan två killar står och röker och kliar sig i huvudet... Kanske är det därför det plötsligt är så många tjejer som numera jobbar inom den gröna branschen? Vi får ju saker och ting gjorda!

(Förlåt Joel och Mattias, ni jobbade faktiskt också, men jag kunde inte låta bli...)

 

 Runt träd och buskar som står planterade i gräsmattan måste gräset bort. Dels för att inte konkurrera om vatten och näring, dels för att underlätta gräsklippningen. Här i Båstad har man valt en båtform istället för en cirkel runt buskarna. Med en mall blir det jättelätt att fixa formen.

 

 Se så snyggt det blev!

 

Hur ofta ser man en sån här syn, i vilken kommun som helst? 30 man som jobbar hårt för att ställa i ordning en plantering. Det var rätt många förbipasserande som stannade upp och undrade lite vad som stod på...

Idag var det dags för plantering. Det var om möjligt ännu kallare än dagen innan, men jobbar man håller man värmen. Vi börjar med att luckra jorden som vi trampat rundor i igår. Sedan placeras krukorna ut så vi kan flytta runt dem tills vi blir nöjda.

Rhododendronen planteras genom markduken, vi skär helt enkelt upp ett kryss i duken och planterar genom det.

Det går fort när man är många! Och roligt är det!

 

 Nästan klart...
Tyvärr ser det inte mycket ut för världen eftersom plantorna är i vila nu, men till sommaren kommer det här att bli riktigt snyggt!

 

Naturligtvis kom lokaltidningen och skrev om oss också. Artikeln kan du läsa här.

Imorgon är det Hannu Sarenström som är gästföreläsare - det ser jag verkligen fram emot!

Dammen - fortsättning

När alla avsatser är utgrävda täcker vi hela ytan med ett tjockt lager stenmjöl, och rakar ut det så det blir alldeles jämnt och slätt.

 Sedan är det dags för duken. Vi börjar med att lägga ut en fiberduk (en geotextil som används för att separera olika fraktioner). Man får vara noga när man skarvar så den verkligen täcker allt, ända in i varje litet hörn. Sedan dubbelkollar vi så det inte kommit ner grus eller småsten, som kan hamna under gummiduken och skava.

Sedan är det dags för gummiduken, och den är verkligen tung! Vi är tre st som försöker lyfta den av släpet, och det är knappt det går. Ja, den är ju 16 x 6 meter i ett stycke, så det är kanske inte så konstigt...

På något vis lyckas vi i alla fall dra den över dammen och sedan mata på så den följer avsatserna. Både fiberduken och gummiduken ska ligga över sargen, och hänga ner ca 30 cm på andra sidan.

Det är väldigt noga att vecken blir så få och små som möjligt. Annars kommer de att synas när man är klar.

Därefter är det dags för ett lager fiberduk till. Detta för att skydda gummiduken mot ev skador från stenar och annat som läggs i dammen.

Man skär sedan rent dukarna och tar bort spillet, därefter fyller man på jord så det blir rejält packat mot sargen. Dammduken kommer alltså att från sargen gå rakt ner i marken ca 30 cm på utsidan av dammen. Detta kallas vertikalspärr och är till för att hindra att vattnet i dammen sugs upp av den omkringliggande jorden. Onödigt att tömma dammen för att istället få en sumpmark runt om...
Detta kan jag inte visa bilder på eftersom det gjordes medan jag var på Alnarp och gick växtvandring med klassen den dagen. Men jag tror ni kan tänka er hur det går till ändå. Sedan fylls dammen med natursten. Eller ja, inte fylls kanske, men ett lager som täcker duken läggs i. I det här fallet ska det vara en singelyta runt dammen, så stenen får helt enkelt fortsätta vidare ut.

När jag kommer till arbetsplatsen tisdag morgon ser det ut så här.

Som synes täcker singeln hela ytan både i och utanför dammen. Stora stenar är lyfta på plats och säkrade med stenmjöl och singel.  Pump och filter är kopplade och på plats, och vattnet är på gång att fyllas. Men nu får de inte hälla i mer vatten - nu ska vi plantera och det är lättare om man kan gå någorlunda torrskodd...

Man planterar i kärl, av flera orsaker. Dels för att hålla leran på plats så den inte rinner iväg i dammen, dels för att hålla rötterna på plats så inte växten sprider sig ohämmat. Men också för att kunna lyfta upp vissa växter som ska övervintras frostfritt. Det finns perforerade plastkorgar, men de här tygpåsarna funkar också mycket bra. Speciell vattenväxtlera används, eftersom jord inte funkar. Näckrosen behöver en rejält stor korg, så den kan växa rejält utan att behöva planteras om så ofta.

Här har jag i korgen till vänster planterat vattenblink, en växt med bladen under ytan men som sticker upp en skir blomma över ytan. Övriga växter här är bland annat olika sorters Typha (kaveldun), kabbleka, kalla, iris och spikblad. De placeras ut på avsatserna i dammen enligt råden på etiketten. De flesta trivs bäst i sumpzonen, dvs 0-20 cm djup. Men näckrosen ska betydligt djupare än så. Jag sätter den i alla fall på 40 cm, för att den ska få mycket sol och ljus och hinna få blad innan det är dags för vintervilan.

När jag sätter ner plantorna täcker jag ytan i korgen med stenar. Dels håller de nere korgen, som ju är ganska lätt, dels håller de leran på plats. Och så ser det bättre ut...

Nu är allihop på plats. Det ser visserligen ynkligt ut nu, men redan nästa sommar kommer det att vara frodigt och grönt i dammen.

Till en damm med så här stor vattenvolym behövs det ett rejält filter med UV-lampa som tar död på alger. Filterstorleken är också beroende av mängden fisk i vattnet. Nästa vår kommer det att släppas i ett gäng fiskar, så det är lika bra vi är förberedda på det.

Just det här filtret är det nyaste och mest toppmoderna man kan få, det rengör sig själv, har koll på vattentemp och jag vet inte allt. Men vackert är det inte....

Som tur är finns det ett lock av fusksten som man hjälpligt kan gömma lådan under.

Undervattensbelysning vill man också ha. Vi riktar spottarna så gott det går i det starka solskenet. Det får justeras bättre sedan... Alla slangar och sladdar grävs ner i singeln så de inte syns. Nu är allting klart, det enda som behöver göras är att fylla på vatten ända upp till kanten, och så ska elektrikern dra fram el till ett fast installerat uttag för pumpen, belysningen och filtret.

Runt dammens singelyta ska det vara en maffig perennplantering, och utanför den ska det vara ett 100 cm högt staket som ska hindra grannskapets barn från att ramla i vattnet. Det är därför det ser randigt ut på bilden - först singel, sedan en specialjord för perennerna, enligt eget recept som innehåller förutom torv och kogödsel även barkmull, lera och sand. Utanför planteringsjorden ligger en sträng stenmjöl - det är där som staketet ska vara. Under staketet lägger vi en rad plattor för att hålla isär jorden från gräsmattan som kommer på andra sidan.

Här kämpar vi med att raka ut 70 kubikmeter jord som ska bli gräsmatta.

Och sedan sår vi gräsmattan. Vi slänger också ut NPK tillsammans med gräsfröna för att ge gräset en snabbare start. Men så här års är bästa tiden att så, så om ca 2 veckor kommer det att vara grönt här.

Efteråt räfsar vi hela ytan och sedan går jag fram och tillbaka med en gallervält. Jag sliter så med den i backarna att jag får en Ginkgo biloba i present efteråt - och den hade jag nog förtjänat. Benen var som bly.... =)

Tyvärr kommer jag inte att kunna visa fler bilder härifrån. Idag har jag suttit och ritat perennplanteringen som ska vara här (det tog mesta delen av dagen...) och plantorna ska ju beställas först innan de kan planteras. I morgon är det min sista praktikdag, och den ska jag tillbringa med att plantera 1082 perenner hos en annan kund. Men jag är lite sugen på att se detta när det växt till sig, så framåt nästa vår/sommar åker jag nog hit och fotar resultatet!

Steg för steg - mur och damm

Som anläggare blir man berest! Förra veckan var jag i Åstorp och denna veckan har jag varit i Osby. Det lär jag nog vara nästa vecka också - det är ett stort jobb som tar ganska lång tid.

Projektet är en nybyggd villa som ska få en trevlig trädgård. Först måste tomten fixas till - det är schaktmassor, moränjord, enorma stenar och ett tunt lager (ca 5 cm) matjord överst, allt täckt med årsgammalt ogräs. Här ska det istället bli en stor damm, gräsmatta, en singelyta runt dammen och så några rabatter. Dessutom ska vi laga en fin gammal stenmur.

Till vår hjälp har vi en inhyrd grävmaskin med tillhörande förare. Den här heter Olle (föraren alltså)...

Att få upp rejält stora stenar är inga problem.

Det syns kanske lite dåligt på bilden, men här har vi ritat ut konturerna av dammen. Vi har också ritat upp de olika avsatserna. Dammen ska bli stor, närmare 15 m lång och nästan 4 m på det bredaste stället. En djuphåla på 70 cm i den ena delen, den andra delen ska bara vara 30 cm djup. Det här ska bli spännande...

Men nu blev det ett oväntat stopp. Vi hittar en dräneringsslang och avlopp från stupröret där vi absolut inte hade väntat oss att hitta dem. Dräneringen ligger alldeles för långt från huset, dessutom borde den varit täckt av fiberduk för att hindra de fina hålen i slangen från att täppas igen. Och stupröret ligger inte på frostfritt djup. Det blir ditkallning av husägare, kommunens ansvarige, besiktningsmän och så de som gjort grävningsarbetena här förut. Massor med tjafs hit och dit... Under tiden måste dammprojektet vänta.

Vi går på muren istället. Förr fanns här en fin gammal stenmur, typ stengärdsgård, men när man skulle bygga huset rev man helt sonika upp ett stort hål i muren för att kunna komma in med stora maskiner. Det har man sedan nödtorftigt lagat med några stora stenar.

Först tar vi bort alla stenarna och gräver en bit ner i jorden också. Vi spänner upp ett snöre för att få en rak framsida, och sedan börjar pusslandet. Vi går varv på varv runt bland stenarna för att hitta "den rätta", och sedan ska man fundera ut vilken sida som ska vara ut resp upp. Därefter lirkas den på plats med grävmaskin, spett och slägga (och handkraft - man får akta fingrarna!).

Här har muren börjat ta form. Det är rejält stora stenar i botten!

Och så här ser den ut från insidan. Muren är ganska bred, och i mitten fyller vi med flis, eller "tior". Det innebär sten med största fraktionen 10 cm. Man har kört dem i ett såll med den storleken på hålen, så en och annan som är längre än 10 cm har förstås också trillat igenom. De vassa kanterna gör att stenen låses på ett bra sätt.
Vi fyller på med jord så de understa stenarna nästan täcks. Det är inte meningen att de ska synas - det var ju därför vi grävde ur från början. De är bara grunden.

Nu är den snart klar. Visst blir det fint? Om några år när stenarna grånat och täckts med mossa kommer man inte att se skillnaden. Vi pausar lite med muren och går tillbaka till dammen.

Här är hela dammen urgrävd med tydliga avsatser. Jag har sprungit med laserpinnen och mätt och mätt och mätt - den är ju helt oumbärlig! Fast det tog en stund innan jag kom underfund med den... Man börjar med att ställa en nolla, dvs sluthöjden på ytan. I det här fallet har vi som utgångspunkt valt en sliperskant runt huset som ska ligga i samma höjd som den färdiga gräsmattan. Eftersom djupet i djuphålan ska vara 70 cm får man då flytta manicken på stickan 70 cm uppåt (lätt att tänka fel där), men vi har dessutom grävt ytterligare 10 cm för att få plats med duk och stenmjöl. Nån gång stod jag och flyttade den hit och dit och kunde inte fatta varför jag inte fick utslag - förrän jag kom på att jag själv stod i vägen...

Nu är det dags att fylla på med stenmjölet. Detta är alldeles nödvändigt för att skapa jämna kanter och dölja ev utstickande stenar och grenar. På stenmjölet kommer sedan en geotextil, sedan gummiduk och därefter ytterligare en geotextil. Allt för att den dyra gummiduken ska vara så skyddad som möjligt. Vi kommer dessutom att lägga i några stora stenar i dammen och de kräver extra "vaddering".
Stenmjölet är i det här fallet naturgrus 0,8. Det är grövre än sand, men liksom i fallet med fliset gör de lite större fraktionerna att den binder bättre. När man lägger sten använder man 0,8 som proffs, och kanske 0,4 - 0,5 som privatperson (=lättare att hantera om man inte har proffsverktyg).

När vi är klara med stenmjölet (och har kollat med lasern så vi fått rätt höjd överallt) ritar vi ut den färdiga ytterkanten igen. Där slår vi ner pinnar med jämna mellanrum. Om ni tycker de står lite snett och vint har ni alldeles rätt - det är jag som slagit i dem, och släggan är inte min bästa vän.... Som tur är har det ingen betydelse.

För nu går vi ett varv till med lasern och mäter ut den slutliga höjden på dammen (- 3cm för slangen) och sågar av varenda pinne i den höjden. Min grensåg är väldigt bra till det! =)

Därefter spikar vi på en 110 slang hela vägen runt. Nu ser det mer ut som en hockeyrink... Slangen ska vara där av två orsaker. Dels kommer vi att fästa duken runt den, dels ser den till att dammen kommer i våg. Det vore inte så käckt om allting lutade när vi var klara...

Här syns precis hur vi har spikat fast slangen. Det är noga att man inte slår ett slag för mycket så slangen börjar bukta inåt.

Sedan fyller vi upp med stenmjöl under slangen, så den blir riktigt stadig.

Det sista vi gör innan vi går hem för dagen är att ta ett snöre och mäta upp hela dammen på längsta stället. Pga av olika orsaker har vi varit tvungna att justera måtten på dammen gentemot ritningen. Vi låter snöret följa avsatserna så vi får den faktiska längden på dammen. Den visar sig vara 15,6 m lång och 6 m bred. Nu är det alltså dags att skära till en gummiduk i den storleken. Jag vet redan nu att den kommer att  bli otroligt tung - vi får nog ha kranbil till den =).

Den här bilden måste jag bara visa som avslutning på dagens inlägg. När jag släpper ifrån mig en kratta eller spade ställer jag dem upp mot en vägg. Dels är de lätta att få syn på när man behöver dem igen, dels riskerar man inte att snubbla på dem när man inte behöver dem. Men Stefan, min handledare, släpper allting precis där han är. Just den här spaden och rakan har han snubblat på ett antal gånger idag, för att inte tala om smällen han fick av krattan....

På måndag börjar vi som sagt lägga duk i dammen - så fortsättning följer. Trevlig helg alla!