tisdag 7 oktober 2008

Kan man ha det bättre?

Vi är ett gäng som går på promenad i den underbara höstsolen på Hallandsåsens norrsluttning. Luften är hög och klar och det sprakar av höstfärger överallt. Vi njuter av den underbara utsikten över åkrar med betande djur, och bakom dem breder Laholmsbukten ut sig, idag med ovanligt blått vatten. Och vi får betalt av staten för att få njuta av allt detta, plus att vi får en utbildning på köpet! Jag som var tillbaka på jobbet några dagar förra veckan njuter i fulla drag. Tänk att jag var nära att tacka nej till platsen på utbildningen – vilken tur jag inte gjorde det! Att ha ett bra jobb med hyfsat betalt och trevliga arbetskamrater väger ju ändå inte upp detta….
Vi går igenom grunderna för beskärning idag. Jag hade tänkt sätta på mig stegräknaren i morse, men glömde det. Synd, för idag har det nog blivit en 10 000 steg, minst… Vi går från Apelrydsskolan en bit tillbaka längs vägen mot Båstad och tittar på en 150 år gammal lindallé. Den beskars av en utbildad arborist i våras – och vår lärare använder den som skräckexempel på hur man inte ska göra. Det är så taffligt gjort, och mot alla regler om hur man ska beskära, att åldern på den här fina gamla allén säkert förkortats med 50 år…

Trist att se, och otroligt att någon som har detta som yrke gör så fel! Snittytorna är alldeles för stora – vi har fått lära oss att man inte får såga bort mer än 10cm i diameter och här ser vi flera exempel på minst 30 cm, grenkragen som behövs för att läka såren är bortsågad på flera ställen osv. Fredrik, vår lärare, är väldigt upprörd, och vi inser snart också hur illa det är.


Tillbaka till Norrviken, nu bort till Vattenträdgården. Vi tittar på fläkskador som blivit av dubbelstammar, vi ser många exempel på träd som har rötskador, som har dubbeltoppar, som har bark som växer inåt mm. Vi tittar också på beskurna rhododendron – en del blev totalt förnyade, andra har inte blivit riktigt lika bra. Några har de kapat längs med marken och de har vuxit upp och blivit bulliga och fina på bara en säsong. Lite av en aha-upplevelse för mig - jag visste inte att man kunde föryngra roddisar på det viset. Måste genast hem och prova på mina. Det är verkligen perfekt med ett sånt här klassrum…

Sedan får vi gå hela vägen tillbaka till Apelryd för att hämta våra matsäckar, det är väl några km... Efter lunch går vi tillbaka förbi parkeringen. Mellan Apelrydsskolan och Norrvikens parkering finns Rudolf Abelins grav. Det är väldigt fint där, men frågan är om några besökare ens vet att den finns? Klassen före oss har gjort ett bra arbete vid graven med att gjuta om stenläggningen, beskära buskarna mm. I ravinen nedanför finns ruiner efter ett hus där han torkade hasselnötter. Där behövs röjas en del sly, men sen kan det bli otroligt vackert. Bilden är tagen från graven, upp mot parkeringen.



När dagen är slut har vi fått mängder med luft, sol och motion, hittat nya intressanta växter och sevärdheter, och dessutom lärt oss massor.
Kan man ha det bättre?

************************
Kommentar i förra bloggen:

Nej,det tror jag inte att man kan. Ha det bättre alltså! Låter som en perfekt utbildning.
/Anette
Mammanette - 07:57 - 2008-10-07


Nää..ni har det nog så bra som ni kan ha det... Det är så roligt att lära sig saker på plats tycker jag...det spelar ingen roll hur mycket man tittar på bilder och läser...verkligheten gör det så mycket mer påtagligt.. Grenkragar trodde jag var heliga..bedrövligt att "proffs" gör på det viset..
Tesa - 12:51 - 2008-10-07

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du tittade in! Kul att du lämnar ett spår efter dig! =)