tisdag 29 september 2009

England - första dagen


Vinterträdgården, Hillier Gardens

Kl 02.15 kommer ett sms: "Jag är vaken". Jag hade avtalat med Åsa om att ringa och väcka henne när jag gick upp, men hon hann alltså före. Lika bra att gå upp...
Vi är på väg till England och några av deras underbara trädgårdar med klassen. Det är kul att resa, men fy för de tidiga morgnarna och all väntan. =(
Kl 03.00 ger vi oss iväg allihop, min pappa har varit hygglig nog att köra oss till Helsingborg och färjorna. Lite fnittriga och väldigt trötta är vi... Entrén till färjeläget har inte öppnat så dags på morgonen, så vi får knalla ombord via bildäck. Det är ganska tomt på båten, bara några chaufförer och morgonpigga pendlare är med på båten. Vi har gott om tid att ta oss till tåget, som avgår 04.35. Öresundstågen är fräscha och framför allt - de är aldrig sena! Så 05.35 är vi framme på Kastrup.
Planet går inte förrän 07.20 så det känns som om vi har massor med tid, men i incheckningen krånglar det. Vår enkla biljettlösa gruppresa var visst inte fullt så enkel. Inte nog med diverse krångel med att få boarding card, det visar sig också att den som bokat biljetterna nog varit lite trött. Vi har en tjej i klassen som heter Goodman i efternamn, och en kille som heter Georg i förnamn. De har inget med varann att göra, men hon får sin biljett i namnet Georg Goodman. Eftersom de är lite kinkiga med sånt blir det en väldig röra när inte det namnet stämmer med passet. Nå, till slut löser det sig och hon får åka med. Nu kommer nästa problem - passagerarlistorna stämmer inte. Planet blir nästan en kvart försenat eftersom de går igenom varenda passagerare ombord - Georg Goodman saknas ju....
Flygresan går annars bra, vi är utspridda i planet vilket är bra för då kan man sitta och dåsa utan att känna sig oartig. =) Men när vi kommer till Gatwick är Saras väska borta. Vi väntar och väntar men den dyker inte upp. Det blir till att trava iväg för att reklamera den, så där går ytterligare en massa tid.


Dammen, Hillier Gardens

Vi blir hämtade av Dee, som kör en liten buss med 30 platser. Perfekt! Första stoppet är Hillier Gardens, ungefär 2 timmars resa från Gatwick. Vi försöker sova i bussen, men det går inte så bra... Här finns Englands största arboretum, men eftersom vi börjar med att äta och sedan fattas en timme pga allt reskrånglet blir tiden här alldeles för kort för att hinna se allt man skulle vilja.


Klassen samlad framför några stora depåodlade träd i prisklassen 3000 pund

Alldeles för snart är det dags att åka vidare till Hillier Nursery, Englands största plantskola. Jag kommer att presentera alla olika trädgårdar vi besöker i egna inlägg framöver när jag har gott om tid...




Mark Hillier, ättling i rakt nedstigande led sedan Hillier Nursery startades 1864 och idag plantskolans ägare






Vidare till Bournemouth vid den södra kusten. Mattias tar på sig rollen som lekledare och delar ut en quiz i bussen. Det är väldigt blandade frågor, från omöjliga till knasiga. Undras om nån får alla rätt....

I Bournemouth ligger Compton Acres, en helt fantastisk trädgård. Här hade jag velat ha längre tid, och framför allt vara klarare i huvudet. Jag orkar helt enkelt inte ta till mig allt det vackra. Men jag fotar massor, så jag får väl njuta av fotona sedan. Till slut är vi alla samlade över en öl - resans första. Men knappast sista....

Japanska trädgården, Compton Acres

Vi sticker inom Tesco och handlar frukt och dricka innan vi till slut hamnar på ett vandrarhem där vi ska tillbringa natten. Det är ett radhus byggt på engelskt vis - smalt och högt. Massor med trappor att springa i men man kan knappt vända sig med en resväska i handen... Vi knallar iväg till en italiensk restaurang och äter middag och sedan längtar vi allihop efter sängen. Det har varit en otroligt lång dag! Stegräknaren jag satte på mig när vi kom till Hillier Gardens visar på ca 9500 steg, så då är inte allt springande på flygplatser och tågstationer inräknade...
Sängen är sååå skön och vi sover gott i närmare 9 timmar. Sedan är vi redo för en ny dag!


Italienska trädgården, Compton Acres





Fler bilder från Hillier Gardens finns här.

måndag 21 september 2009

LIAn över - England nästa!

Nu är sommarens LIA-period över. I 14 veckor har vi varit ute och praktiserat på olika företag inom den gröna sektorn. Det har varit mycket skötsel och plantskolor och anläggning för de flesta av oss. Själv spred jag ju ut min praktik på fyra olika, vitt skilda, företag, och det är kanske dags att summera det hela nu.


Jag började ju i maj med två veckor på kyrkogården. Det var väldigt intressant och trevligt, och enda nackdelen att det var lite för lite tid. Jag hade gärna stannat där i några veckor till.



Arbetet är omväxlande, och det tilltalar mig. Allt är inte roligt förstås, men på vilken arbetsplats är det det? Jag tycker också om lugnet på kyrkogården, för även om man har bråttom kan man inte fara fram hur som helst där.

 Jag skulle helt klart kunna tänka mig att jobba på en kyrkogård i framtiden.


De två underbara veckorna på kyrkogården följdes av fyra veckor på Fredriksdal. Men det var nära att jag hoppade av redan efter första veckan, som jag tillbringade på knä i totalt ogräsövervuxna såbäddar.



Det var ett tröstlöst och långtråkigt arbete som inte gav mig något mer än trasiga händer och värkande knän (som jag fortfarande känner av, tre månader senare). Faktum är att jag inte ens kom ur sängen på fredagen den veckan, så ont hade jag.

 
Men jag är inte den som ger upp i första taget, och det blev bättre. Framför allt för att jag fick jobba ihop med Philippe Plöninge, som är både rolig och väldigt duktig på allting som har med grönsaker att göra.



Fredriksdal är så stort och rymmer så många olika miljöer, att jag hade väntat mig att få ut otroligt mycket av de här veckorna. Men bortsett från en dag bland rosorna och två dagar med häckklippning (lärorikt och jättekul!) var det bara köksträdgården och då framför allt ogräsrensning som gällde. Så Fredriksdal kommer definitivt sist av mina LIA-platser.
Här måste jag nämna att det nog var en kombination av fel tid och andra olyckliga omständigheter som gjorde att min tid här blev så dålig. Två av mina klasskompisar är på Fredriksdal just nu, och de njuter varje minut. De får prova på precis allt möjligt, och de lär sig massor. Precis det som jag hade förväntat mig att få göra.....
Det är tveksamt om jag skulle vilja jobba här i framtiden - jag har inte ens utnyttjat gratisbiljetten jag fick (den som jag skulle använda för att äntligen få den där guidade turen jag efterlyste under min tid där).


Sedan var det dags för en annorlunda LIA-plats - Norrvikens Trädgårdar. Annorlunda på så sätt att vi redan känner platsen väl, att vi fick sköta oss mycket själva, att vi jobbade mycket i grupp, att vi fick prova på att själva vara arbetsledare, och att vi kunde testa att köra olika maskiner (och backa med släp!) och en massa andra saker i vår egen takt. Att komma till Norrviken var som att komma hem....





Men det som nog gav mig mest de här veckorna var kontakten med besökarna i allmänhet, och de guidade turerna i synnerhet. Det var jättekul!
Drömjobbet för mig vore nog att vara trädgårdsmästare i en stor park, som Norrviken. Jag ska nog börja lusläsa "Gods & Gårdar" och se om det finns några lediga tjänster nånstans...


Sedan valde jag att ta 4 veckors semester. Vi hade totalt 5 veckor att ta ut under perioden 15 maj till 28 september, och fick fördela dem som vi själva ville. De fyra veckorna (den femte har jag just nu) ägnade jag åt att dra igång min egen firma, så så mycket vila blev det inte. Sedan 1/7 har jag fakturerat närmare 20 000:-, och jag har dessutom lärt mig otroligt mycket samtidigt som jag fått många nya vänner. Men jag måste medge att jag börjar bli sliten, och nåt pluggande inför tentorna i oktober har det knappast blivit....



Sedan var det dags för den sista delen av LIAn, som jag valt att förlägga på Växtia i Markaryd. Dels var jag intresserad av butiken (jag tycker det är kul att snacka med folk, det bor nog en liten försäljare i mig nånstans), dels har de mycket anläggningsarbeten och det ville jag verkligen prova.


Faktiskt tror jag att jag lärt mig mest under de här fyra veckorna. Jag har fått prova på att göra damm, bygga mur, plantera växter och lägga plattor bland annat, och jag har också tillbringat en hel del tid i butiken.


Trots att jag lärt mig mycket känner jag mig inte riktigt "färdig" och därför kommer jag även att förlägga åtminstone en del av vårens LIA här. Dessutom har jag blivit timanställd, och på onsdag när hela gänget åker till Elmia på mässa, ska jag sköta butiken själv. Jag kan gärna tänka mig att jobba här i framtiden också.


Nu har jag alltså en ledig vecka som jag ägnar åt min egen trädgård, som blivit sorgligt eftersatt i sommar. Och på måndag morgon åker vi på skolresa till England. Den resan är verkligen efterlängtad! Jag ska ha både kamera och dator med mig, men det är tveksamt om jag får möjlighet att blogga medan jag är där. Men ni kan vänta er många och långa inlägg när jag kommer hem istället....


Så här ser veckan ut:
Vi flyger från Kastrup tidigt måndag morgon. När vi kommer till London blir vi hämtade med bussen vi ska ha hela veckan. Först åker vi till Hillier Gardens och Hillier Nursery i Romsey. Hillier Nursery är en av Englands största plantskolor, så det ska bli intressant att se även om vi knappast kan shoppa loss (funkar ju inte att asa runt växter hela veckan, och hur skulle det bli på flyget?). Men njuta kan man ju göra ändå...
Dagen avslutas på Compton Acres i Dorset, en intressant trädgård som jag hört mycket om. Vi ska sedan bo på ett vandrarhem i Bournemouth.

På tisdagen åker vi till the Lost Gardens of Heligan - det ska verkligen bli en upplevelse! Det blir en heldag här. Vi får både en guidad tur och mycket tid på egen hand. Tänk att man lyckats återskapa en hel trädgård som legat i träda och närmast blivit djungellik sedan trädgårdsmästarna kallats ut till första världskriget...
På natten bor vi på ett vandrarhem i Boswinger.

Onsdagen inleds med the Eden Project, ett jätteprojekt med enorma växthus som mest påminner om Globen. På eftermiddagen besöker vi The Garden House, och sedan åker vi till ett vandrarhem i Exeter.

På torsdagen börjar vi med att besöka en privat trädgård utanför Exeter. Vi kommer att bli guidade runt av en landskapsarkitekt. På eftermiddagen åker vi till Hestercombe, som också ska bli väldigt intressant att se.

Fredagen inleds med ett frivilligt besök på Stonehenge. Jag var där för 20 år sedan, men ser gärna det igen. Det är så fascinerande att de lyckats få dessa enorma stenblock på plats med millimeterprecision. Och varför?
Den sista trädgården vi besöker innan vi åker hem fredag kväll är Thrive Trunkwell, en av Englands största terapiträdgårdar.

Det finns så otroligt många trädgårdar i England som är värda ett besök men det finns ju gränser för vad man kan hinna med på 5 ynka dagar. Jag tror ändå vi har fått ihop ett bra schema. Jag skulle gärna vilja se Sissinghurst och Hidcote Manor också, men det får väl bli en annan gång....
(var förresten på en intressant föreläsning om bland annat Hidcote Manor i helgen, så det känns nästan som om jag varit där nu)


Som sagt, det blir en späckad vecka, men å så roligt det ska bli!


torsdag 17 september 2009

Dammen - fortsättning


När alla avsatser är utgrävda täcker vi hela ytan med ett tjockt lager stenmjöl, och rakar ut det så det blir alldeles jämnt och slätt.



 Sedan är det dags för duken. Vi börjar med att lägga ut en fiberduk (en geotextil som används för att separera olika fraktioner). Man får vara noga när man skarvar så den verkligen täcker allt, ända in i varje litet hörn. Sedan dubbelkollar vi så det inte kommit ner grus eller småsten, som kan hamna under gummiduken och skava.

Sedan är det dags för gummiduken, och den är verkligen tung! Vi är tre st som försöker lyfta den av släpet, och det är knappt det går. Ja, den är ju 16 x 6 meter i ett stycke, så det är kanske inte så konstigt...
På något vis lyckas vi i alla fall dra den över dammen och sedan mata på så den följer avsatserna. Både fiberduken och gummiduken ska ligga över sargen, och hänga ner ca 30 cm på andra sidan.

Det är väldigt noga att vecken blir så få och små som möjligt. Annars kommer de att synas när man är klar.


Därefter är det dags för ett lager fiberduk till. Detta för att skydda gummiduken mot ev skador från stenar och annat som läggs i dammen.
Man skär sedan rent dukarna och tar bort spillet, därefter fyller man på jord så det blir rejält packat mot sargen. Dammduken kommer alltså att från sargen gå rakt ner i marken ca 30 cm på utsidan av dammen. Detta kallas vertikalspärr och är till för att hindra att vattnet i dammen sugs upp av den omkringliggande jorden. Onödigt att tömma dammen för att istället få en sumpmark runt om...
Detta kan jag inte visa bilder på eftersom det gjordes medan jag var på Alnarp och gick växtvandring med klassen den dagen. Men jag tror ni kan tänka er hur det går till ändå. Sedan fylls dammen med natursten. Eller ja, inte fylls kanske, men ett lager som täcker duken läggs i. I det här fallet ska det vara en singelyta runt dammen, så stenen får helt enkelt fortsätta vidare ut.

När jag kommer till arbetsplatsen tisdag morgon ser det ut så här.


Som synes täcker singeln hela ytan både i och utanför dammen. Stora stenar är lyfta på plats och säkrade med stenmjöl och singel.  Pump och filter är kopplade och på plats, och vattnet är på gång att fyllas. Men nu får de inte hälla i mer vatten - nu ska vi plantera och det är lättare om man kan gå någorlunda torrskodd...



Man planterar i kärl, av flera orsaker. Dels för att hålla leran på plats så den inte rinner iväg i dammen, dels för att hålla rötterna på plats så inte växten sprider sig ohämmat. Men också för att kunna lyfta upp vissa växter som ska övervintras frostfritt. Det finns perforerade plastkorgar, men de här tygpåsarna funkar också mycket bra. Speciell vattenväxtlera används, eftersom jord inte funkar. Näckrosen behöver en rejält stor korg, så den kan växa rejält utan att behöva planteras om så ofta.
Här har jag i korgen till vänster planterat vattenblink, en växt med bladen under ytan men som sticker upp en skir blomma över ytan. Övriga växter här är bland annat olika sorters Typha (kaveldun), kabbleka, kalla, iris och spikblad. De placeras ut på avsatserna i dammen enligt råden på etiketten. De flesta trivs bäst i sumpzonen, dvs 0-20 cm djup. Men näckrosen ska betydligt djupare än så. Jag sätter den i alla fall på 40 cm, för att den ska få mycket sol och ljus och hinna få blad innan det är dags för vintervilan.
När jag sätter ner plantorna täcker jag ytan i korgen med stenar. Dels håller de nere korgen, som ju är ganska lätt, dels håller de leran på plats. Och så ser det bättre ut...



Nu är allihop på plats. Det ser visserligen ynkligt ut nu, men redan nästa sommar kommer det att vara frodigt och grönt i dammen.


Till en damm med så här stor vattenvolym behövs det ett rejält filter med UV-lampa som tar död på alger. Filterstorleken är också beroende av mängden fisk i vattnet. Nästa vår kommer det att släppas i ett gäng fiskar, så det är lika bra vi är förberedda på det.
Just det här filtret är det nyaste och mest toppmoderna man kan få, det rengör sig själv, har koll på vattentemp och jag vet inte allt. Men vackert är det inte....

Som tur är finns det ett lock av fusksten som man hjälpligt kan gömma lådan under.

Undervattensbelysning vill man också ha. Vi riktar spottarna så gott det går i det starka solskenet. Det får justeras bättre sedan... Alla slangar och sladdar grävs ner i singeln så de inte syns. Nu är allting klart, det enda som behöver göras är att fylla på vatten ända upp till kanten, och så ska elektrikern dra fram el till ett fast installerat uttag för pumpen, belysningen och filtret.

Runt dammens singelyta ska det vara en maffig perennplantering, och utanför den ska det vara ett 100 cm högt staket som ska hindra grannskapets barn från att ramla i vattnet. Det är därför det ser randigt ut på bilden - först singel, sedan en specialjord för perennerna, enligt eget recept som innehåller förutom torv och kogödsel även barkmull, lera och sand. Utanför planteringsjorden ligger en sträng stenmjöl - det är där som staketet ska vara. Under staketet lägger vi en rad plattor för att hålla isär jorden från gräsmattan som kommer på andra sidan.

Här kämpar vi med att raka ut 70 kubikmeter jord som ska bli gräsmatta.

Och sedan sår vi gräsmattan. Vi slänger också ut NPK tillsammans med gräsfröna för att ge gräset en snabbare start. Men så här års är bästa tiden att så, så om ca 2 veckor kommer det att vara grönt här.
Efteråt räfsar vi hela ytan och sedan går jag fram och tillbaka med en gallervält. Jag sliter så med den i backarna att jag får en Ginkgo biloba i present efteråt - och den hade jag nog förtjänat. Benen var som bly.... =)
Tyvärr kommer jag inte att kunna visa fler bilder härifrån. Idag har jag suttit och ritat perennplanteringen som ska vara här (det tog mesta delen av dagen...) och plantorna ska ju beställas först innan de kan planteras. I morgon är det min sista praktikdag, och den ska jag tillbringa med att plantera 1082 perenner hos en annan kund. Men jag är lite sugen på att se detta när det växt till sig, så framåt nästa vår/sommar åker jag nog hit och fotar resultatet!

lördag 12 september 2009

Trädgårdens Dag på Växtia

Man tager en tall, ger sig på den med sekatören och ger den en pudelklippning - och vips har man en bonsai modell större! Jag tror jag ska ge mig ut i skogen och leta tallar och öva lite...
.
Den här veckan har jag mest varit i butiken och förberett inför Trädgårdens Dag, som firas imorgon söndag 13 september. De flesta plantskolor här i trakten har olika jippon, och det ska förstås även Växtia.
 
Vi har gjort en massa olika exponeringar, tagit emot sändning efter sändning med nya spännande plantor, och så har jag förstås tillbringat en hel del tid med att rensa ogräs i perennkrukorna. Men det är faktiskt helt ok, det är bara ett brätte av varje sort, ogräsen är rejält stora och lätta att få bort - och så passar jag förstås på att specialstudera växterna. Här finns många spännande arter - vad sägs om hjälmkobrakalla, bergingefära (en orkidé), variegerad palmlilja, skunkkalla, varigerad krypblågull, brokbladig persicaria, pagodblomma, skallerormsmartorn och många fler. Flertalet av de här är i viloperiod nu så det syns inte mycket i krukorna, så istället har jag skrivit upp namnet och googlat på dem hemma. Och jag vill ha allihop! =)
  
Det finns också en massa nya läckra sorter av barrträd, framför allt olika dvärgädelcypresser. Bra att veta nu när jag ritar trädgårdar...
Lite inspirationskrukor har vi gjort. Det är svårt att fota i skarpt morgonljus, men jag hoppas det går att se ändå. Den här har en stomme av smällspirea 'Diablo' och en liten ädelcypress. Till det har jag satt gula strålrudbeckior, limegula penningblad och en mörkröd alunrot.
Och i den här krukan har jag en Ilex (järnek), några murgrönor, en solanum med röda frukter, peppar med gulröda frukter och så några gula krysantemum. 
När Sofie, som jobbar där, såg mina krukor sa hon: "Ja, det syns att du är trädgårdsintresserad. Vem skulle annars kommit på att göra en höstkruka med en stor järnek eller smällspirea i?"
För mig är det självklart att jobba mer med buskar och perenner än annueller, men så är det förstås inte för "Svensson". Jag har iaf lyckats sälja in idén till en kund idag, hon köpte också en Ilex till en stor kruka! =)
Här ska det bli workshop imorgon. Växterna står redo i långa rader...
... jord och krukor är framplockade...
... och igår gjorde vi några inspirationsexemplar.
Idag fick jag göra fler, eftersom de vi redan hade gjort blev sålda! =)
Det här lilla landskapet tycker jag blev fint.
Och jag skulle kunna tänka mig att byta plats med tomten... (Efter att ha praktik hela dagarna, jobba med min firma nästan alla kvällar och helger, och numera även jobba extra på Växtia, är jag trött för jämnan.)
.
Har ni inget bättre för er imorgon och inte bor alltför långt bort så ta er till Växtia i Markaryd (skyltat från E4:an avfart 75). Här finns nya fräscha växter, bra erbjudanden, workshop, föreläsning, tipspromenad, korv och kaffe - och så finns ju jag på plats dessutom! =)
.
Jag är medveten om att detta är reklam - men det har jag ju gjort ända sedan jag började blogga om utbildningen. Framför allt Norrviken men även varje LIA-plats får sin beskärda del av uppmärksamhet - positiv såväl som negativ. Och det är ju min blogg så det är jag som bestämmer =)

fredag 4 september 2009

Steg för steg - mur och damm

Som anläggare blir man berest! Förra veckan var jag i Åstorp och denna veckan har jag varit i Osby. Det lär jag nog vara nästa vecka också - det är ett stort jobb som tar ganska lång tid.
Projektet är en nybyggd villa som ska få en trevlig trädgård. Först måste tomten fixas till - det är schaktmassor, moränjord, enorma stenar och ett tunt lager (ca 5 cm) matjord överst, allt täckt med årsgammalt ogräs. Här ska det istället bli en stor damm, gräsmatta, en singelyta runt dammen och så några rabatter. Dessutom ska vi laga en fin gammal stenmur.





Till vår hjälp har vi en inhyrd grävmaskin med tillhörande förare. Den här heter Olle (föraren alltså)...


Att få upp rejält stora stenar är inga problem.


Det syns kanske lite dåligt på bilden, men här har vi ritat ut konturerna av dammen. Vi har också ritat upp de olika avsatserna. Dammen ska bli stor, närmare 15 m lång och nästan 4 m på det bredaste stället. En djuphåla på 70 cm i den ena delen, den andra delen ska bara vara 30 cm djup. Det här ska bli spännande...



Men nu blev det ett oväntat stopp. Vi hittar en dräneringsslang och avlopp från stupröret där vi absolut inte hade väntat oss att hitta dem. Dräneringen ligger alldeles för långt från huset, dessutom borde den varit täckt av fiberduk för att hindra de fina hålen i slangen från att täppas igen. Och stupröret ligger inte på frostfritt djup. Det blir ditkallning av husägare, kommunens ansvarige, besiktningsmän och så de som gjort grävningsarbetena här förut. Massor med tjafs hit och dit... Under tiden måste dammprojektet vänta.


Vi går på muren istället. Förr fanns här en fin gammal stenmur, typ stengärdsgård, men när man skulle bygga huset rev man helt sonika upp ett stort hål i muren för att kunna komma in med stora maskiner. Det har man sedan nödtorftigt lagat med några stora stenar.


Först tar vi bort alla stenarna och gräver en bit ner i jorden också. Vi spänner upp ett snöre för att få en rak framsida, och sedan börjar pusslandet. Vi går varv på varv runt bland stenarna för att hitta "den rätta", och sedan ska man fundera ut vilken sida som ska vara ut resp upp. Därefter lirkas den på plats med grävmaskin, spett och slägga (och handkraft - man får akta fingrarna!).


Här har muren börjat ta form. Det är rejält stora stenar i botten!





Och så här ser den ut från insidan. Muren är ganska bred, och i mitten fyller vi med flis, eller "tior". Det innebär sten med största fraktionen 10 cm. Man har kört dem i ett såll med den storleken på hålen, så en och annan som är längre än 10 cm har förstås också trillat igenom. De vassa kanterna gör att stenen låses på ett bra sätt.
Vi fyller på med jord så de understa stenarna nästan täcks. Det är inte meningen att de ska synas - det var ju därför vi grävde ur från början. De är bara grunden.


Nu är den snart klar. Visst blir det fint? Om några år när stenarna grånat och täckts med mossa kommer man inte att se skillnaden. Vi pausar lite med muren och går tillbaka till dammen.


Här är hela dammen urgrävd med tydliga avsatser. Jag har sprungit med laserpinnen och mätt och mätt och mätt - den är ju helt oumbärlig! Fast det tog en stund innan jag kom underfund med den... Man börjar med att ställa en nolla, dvs sluthöjden på ytan. I det här fallet har vi som utgångspunkt valt en sliperskant runt huset som ska ligga i samma höjd som den färdiga gräsmattan. Eftersom djupet i djuphålan ska vara 70 cm får man då flytta manicken på stickan 70 cm uppåt (lätt att tänka fel där), men vi har dessutom grävt ytterligare 10 cm för att få plats med duk och stenmjöl. Nån gång stod jag och flyttade den hit och dit och kunde inte fatta varför jag inte fick utslag - förrän jag kom på att jag själv stod i vägen...

Nu är det dags att fylla på med stenmjölet. Detta är alldeles nödvändigt för att skapa jämna kanter och dölja ev utstickande stenar och grenar. På stenmjölet kommer sedan en geotextil, sedan gummiduk och därefter ytterligare en geotextil. Allt för att den dyra gummiduken ska vara så skyddad som möjligt. Vi kommer dessutom att lägga i några stora stenar i dammen och de kräver extra "vaddering".
Stenmjölet är i det här fallet naturgrus 0,8. Det är grövre än sand, men liksom i fallet med fliset gör de lite större fraktionerna att den binder bättre. När man lägger sten använder man 0,8 som proffs, och kanske 0,4 - 0,5 som privatperson (=lättare att hantera om man inte har proffsverktyg).


När vi är klara med stenmjölet (och har kollat med lasern så vi fått rätt höjd överallt) ritar vi ut den färdiga ytterkanten igen. Där slår vi ner pinnar med jämna mellanrum. Om ni tycker de står lite snett och vint har ni alldeles rätt - det är jag som slagit i dem, och släggan är inte min bästa vän.... Som tur är har det ingen betydelse.

För nu går vi ett varv till med lasern och mäter ut den slutliga höjden på dammen (- 3cm för slangen) och sågar av varenda pinne i den höjden. Min grensåg är väldigt bra till det! =)
Därefter spikar vi på en 110 slang hela vägen runt. Nu ser det mer ut som en hockeyrink... Slangen ska vara där av två orsaker. Dels kommer vi att fästa duken runt den, dels ser den till att dammen kommer i våg. Det vore inte så käckt om allting lutade när vi var klara...

Här syns precis hur vi har spikat fast slangen. Det är noga att man inte slår ett slag för mycket så slangen börjar bukta inåt.


Sedan fyller vi upp med stenmjöl under slangen, så den blir riktigt stadig.
Det sista vi gör innan vi går hem för dagen är att ta ett snöre och mäta upp hela dammen på längsta stället. Pga av olika orsaker har vi varit tvungna att justera måtten på dammen gentemot ritningen. Vi låter snöret följa avsatserna så vi får den faktiska längden på dammen. Den visar sig vara 15,6 m lång och 6 m bred. Nu är det alltså dags att skära till en gummiduk i den storleken. Jag vet redan nu att den kommer att  bli otroligt tung - vi får nog ha kranbil till den =).

Den här bilden måste jag bara visa som avslutning på dagens inlägg. När jag släpper ifrån mig en kratta eller spade ställer jag dem upp mot en vägg. Dels är de lätta att få syn på när man behöver dem igen, dels riskerar man inte att snubbla på dem när man inte behöver dem. Men Stefan, min handledare, släpper allting precis där han är. Just den här spaden och rakan har han snubblat på ett antal gånger idag, för att inte tala om smällen han fick av krattan....
På måndag börjar vi som sagt lägga duk i dammen - så fortsättning följer. Trevlig helg alla!