LIA på kyrkogården avslutad

Två veckor går fort! Igår var min sista dag på kyrkogården. Jag har haft en mycket givande tid, lärt mig massor och fått prova på de flesta arbetsuppgifterna här. Mina handledare har gjort sitt allra bästa för att jag skulle få en bra praktik, och det har jag verkligen fått. Allting har varit roligt och intressant. Eller ja, att klippa gräs runt gravstenarna (som jag gjorde mesta delen av dagen igår också) skulle jag förstås kunnat vara utan. Men å andra sidan har jag fått en mycket större förståelse för stackarna som faktiskt gör det där, vecka efter vecka, hela sommaren....

De sista dagarna i perioden har jag haft lite egna projekt. I urnlunden, som anlades på 70-talet, finns det en minneslund där man sprider askan efter de som inte vill ha en speciell plats med minnessten att gräva ner urnan på. Här finns plats för att sätta en liten bukett i vas för de som vill. Som synes planterade man barrväxter här, och även om de säkert var pluttiga då har både krypenen och bolltujan blivit alldeles ohanterliga. På onsdagen plockar vi fram spade och spett och river väck rubbet, utom en kärleksört och en idegran som vi istället klipper in ganska rejält. Sedan förbättrar vi jorden med rejält med kogödsel på påse. Därefter är det dags för shopping - vi har inte nån speciell inköpslista men vet ungefär vad vi vill ha. Det ska vara vackert året runt, det får gärna bre ut sig lite åt sidorna så det täcker marken fort, men det får inte bli högt.

Så här blev då resultatet. En låg bambu, en rödbladig japansk lönn som blir max 2m, en låg rhododendron, en brokbladig klätterbenved och några buxbom. Till det röd rudbeckia, vit löjtnantshjärta, några olika funkior, låga bergenior, lavendel och nävor som Ingrid själv dragit upp. Tyvärr kan jag inte ge namnen på sorterna - missade ju att skriva upp det! Suck.... =)

I torsdags morse hade jag inget speciellt för mig (före frukost går det inte att klippa gräs pga daggen, så de två timmarna har man "fritt" till lite olika saker. Då brukar det inte vara så många besökare på kyrkogården heller). Runt urnlunden är det enligt 70-talets anda gott om barrväxter av olika slag. Och i princip ingenting har hänt med dem sedan de planterades, så nu är de förvuxna och delvis i väldigt dåligt skick. Det är mörkt och dystert och allmänt trist... Det har diskuterats mycket vad man ska göra med dem, och det verkar som om man tänkt sig att såga ner de flesta efter hand. Men jag bad om att få prova att stamma upp några av tujorna, och det fick jag förstås.

Jag är nog aldrig så lycklig som med en sekatör i handen, på gång med att försöka göra något vackert och hanterligt av det omöjliga. Efter bara två timmar (det trodde jag inte själv) hade jag lyckats skapa en betydligt trevligare miljö. Jag klippte fram en forsythia och en idegran som jag inte ens visste fanns där, och jag skapade en siktlinje uppifrån kyrkogårdsgången ner mot urnlunden.

När man står i urnlunden ser man - istället för en kompakt massa av grönt - hur morgonsolens strålar letar sig ner. Synd att det är sista dagen, annars hade jag gett mig på resten också, hela varvet runt. Det lär inte hända så mycket mer här nu eftersom den ordinarie personalen helt enkelt inte har tid. De får väl hyra in mig som konsult senare =).

På måndag är det dags för nästa praktikplats - Fredriksdals muséer och trädgårdar. Det ska verkligen bli spännande!

Kyrkogårdsblommor...

Nu har vi planterat årets sommarblommor på de gravar som har gravvård. Trenden i år (liksom alla andra år) är isbegonior (Begonia semper-florens) och silverek (Senecio cineraria). 2 160 plantor har vi satt på två dagar. Jag är inte säker på att jag någonsin vill se en isbegonia igen...

På varje grav ska det vara 3 begonior och 2 silverekar, och så här planterar man på traditionellt vis. Allting i en lång rad, med en silverek i var ände.

En liten utvikning: jag gick och funderade (man har mycket tid att fundera när man går och klipper gräs eller planterar) på varför det står "Vårdas av kyrkorådet" på skyltarna. Vi sköter ju rabatterna snarare är vårdar dem - jag tycker att ordet vård passar bättre när det gäller människor. Men när jag hade tänkt ett varv till förstod jag precis. Det hade varit mycket olämpligt med en skylt på graven med texten "Sköts av kyrkorådet". =)

Så här planterar jag (eller ungefär i alla fall, det blir lite hur det faller sig). Och faktiskt - min handledare gör inte heller raka rader längre. =)

Det är otroligt supertorrt ute, så vi måste naturligtvis vattna efteråt. Det funkar inte att dra slang så vi har burit ut kannor istället. Till 432 gravar....

Jag har också fått ett trevligt beskärningsprojekt. Det här är ett buskage som kallas Oasen, där det är tänkt att kyrkogårdsbesökarna ska kunna sitta och bara njuta av friden. Det är väldigt vackert, eller var i alla fall för några år sedan. Nu är de flesta buskarna förvuxna, kväver varandra, är spretiga osv. Men just nu är en väldigt olämplig tid att beskära, det mesta ska ju till att blomma nu! Jag bara vägrar att beskära en paradisbuske som står i full knopp. Jag försöker plocka ur lite ris här och där - får väl komma tillbaka i mars igen =)

Det som genomsyrar det mesta (och inte bara här, inbillar jag mig) är tidsbristen. Väldigt mycket får stå tillbaka just pga att man inte hinner med. Lite tråkigt, tycker jag nog. Personalen här vill ju liksom alla andra göra ett bra jobb men har inte riktigt möjlighet till det.

Nu hoppas jag att det regnar riktigt rejält inatt, annars måste jag börja direkt i morgon bitti med att bära ut 10-liters vattenkannan 432 gånger igen....

15 000 steg idag!

En liten söndagssväng ut till Norrviken....

Söndag eftermiddag. Läge för en sväng ut till Norrviken för att titta till "min" rabatt. Inte kan den klara sig tills jag ska dit "på riktigt" på praktiken v 27!
Först av allt måste jag ju kolla näsduksträdet. Jo, det blommar fortfarande! Och blir bara vackrare hela tiden....

Strax intill doftar det helt bedövande. Det är buskpionerna som slagit ut. Inte nog med doften - de är helt underbart vackra också....

Förut var den här allén en enda lång passage för att ta sig fram till där det roliga började, vid Barockträdgården ungefär. Men nu - nu stannar folk till hela tiden och tittar och funderar och (kanske) beundrar. Det finns ju 32 olika rabatter att studera här. De är sinsemellan väldigt olika, dessutom är några nästan klara medan andra ser ut att vara knappt påbörjade. Både kvällar och helger kan man se elever stå och jobba med sina rabatter....

Nu börjar man kunna ana min tanke bakom temat "Fjärilsdröm". Runt trädet har jag sått en äng av allehanda fjärilsdragande växter, som lövkoja, rosenskära, gurkört, reseda, praktvädd, snokört, ageratum, facelia och mycket mer... En del har grott redan men inte allt, så fiberduken åker på ett tag igen. I trädet ska det sedan hänga små "fjärilsbad". Det ska stå en kruka med en rejäl rugge nässlor i en hörna nånstans också.

Och ifall nu inte fjärilarna fattar vinken har jag placerat hit en fjäril i jätteformat, för säkerhets skull. =). Den består av tagetes, heliotrop och en murken pilstam. Lite häftigt är det med skotten på stammen - det ser ut som om fjärilen är hårig. Nu väntar jag bara på att allting ska växa till sig.
Fortfarande är det några veckor kvar innan rabatterna ska vara i toppform. Vid midsommar börjar omröstningen hos besökarna, sedan har de tid på sig fram till mitten av augusti att rösta fram den vackraste/intressantaste rabatten. Det lär inte bli lätt....

Vi får hoppas att Anna-Stina är klar med sin tills dess. Hon har den i särklass mest ambitiösa rabatten, och har nu till och med börjat hyra in folk... Den ihopsnickrade ställningen längst bort ska föreställa en klaviatur, och där kommer det snart svarta och vita tangenter i form av växter. Spännande!

Kyrkogårdsarbete - kul att utföra, mindre kul att blogga om....

Det är inte så lätt att blogga om den här praktiken. Dels för att jag inte kan skriva om vad som helst (av respekt för de avlidna, men framför allt av respekt för de anhöriga), dels för att det inte är lätt att få ut något intressant av gräsklippning, ogräsrensning och krattning av gångar. =)

Kyrkvaktmästarna i en så här liten församling som Örkelljunga har både inre och yttre tjänst. På lördagen ska det vara bröllop här, så fredag morgon ägnas åt att städa i kyrkan. Jag får putsa de små vaserna som ska vara placerade på kyrkbänkarna. Det går himla smidigt - med en borrmaskin! =)

Sedan sätter jag igång med att skyffla gångarna runt kyrkan. Med ett sånt här redskap går det både snabbt och enkelt. Efteråt krattar jag alla gångarna med ett hemmabygge - två stålräfsor fastsatta på ett enda handtag. Men det glömmer jag förstås att fota.... Eftermiddagen ägnas åt mer gräsklippning med min kära Klippo. Idag blir det "bara" 11 000 steg...

Ett vanligt träd på kyrkogårdar är hängask, Fraxinus excelsior 'Pendula'. De hängande grenarna ska symbolisera tårar och sorg. Askarna här har några år på nacken och mår kanske inte riktigt bra. De får ändå stå kvar så länge som möjligt, inte förrän de är utalade säkerhetsrisker kommer de att sågas ner.

Den här asken har nog haft en jobbig uppväxt - den har växt lite hit och lite dit i en slingrande form och till slut växt ihop med sig själv.

Tyvärr ett dåligt foto - när jag får tillbaka kameran från servicen ska jag ta ett bättre.


Jag håller som bekant på med att flytta över mina gamla blogginlägg hit. Jag har nu hunnit till mitten på december - alltså snart hälften av inläggen avklarade. Men det tar tid, för jag sitter ju och läser alltihop. Det är verkligen inte klokt vad vi har hunnit med på de här månaderna sedan vi började utbildningen i september. Hälften har jag visst redan glömt - så bra att bloggen finns och kan friska upp minnet då...

Det är också kul att följa min egen utveckling som bloggare. Jag skriver på ett helt annat sätt nu mot i början, jag tar fler och lite mer intressanta bilder - och jag har lärt mig så mycket av alla kommentarer. Snälla, fortsätt kommentera - det ger mig så mycket!

LIA igen - nu på kyrkogården

Nu har vi påbörjat LIA-period 2 - Skötsel av utemiljöer.
Detta gäller enligt kursplanen:
"Kursens mål är att sätta grundläggande hortikulturkunskaper i ett sammanhang. Det kan handla om skötsel av gräsmattor, skötsel och anläggning av villaträdgårdar, plantskola och växtförsäljning, småskalig ekologisk odling."

Jag delar den här LIA-perioden på två delar precis som jag gjorde förra gången. Så de första två veckorna tillbringar jag på Örkelljunga Kyrkogård.

Det finns ca 5000 gravplatser, fördelade på 3 olika kyrkogårdar. 1912 var gravplatserna runt om kyrkan slut, så då öppnade man "Nya Kyrkogården". Den blev också full, och framåt 60-talet öppnades en till. Nu kunde ju inte den också kallas "Nya" så därför heter den "Västra".

Kyrkorådet ansvarar för skötseln av ca 500 gravplatser. Första dagen ägnar vi oss åt att köra ut kogödsel på dem allihop inför planteringen av sommarblommor nästa vecka. det tar mesta delen av dagen för två personer....

Jag får också vara med när man gräver en grav. Örkelljunga är en konservativ kommun, och det förekommer fortfarande många jordbegravningar. Det är verkligen intressant att få se hur det går till. Killen i grävmaskinen är inte anställd här, utan han åker runt i 11 olika församlingar och gräver gravar. När man kommit en bit ner säkrar man upp sidorna mot ras.

Här har man kommit nästan till det slutliga djupet, ca 180 cm, och man har säkrat hela vägen ner. Gubbarna kommer ju att tillbringa en del på botten och vill inte råka ut för ras. Just här består marken mest av grus och småsten, och längst ner hittar vi fin sand. Hela tiden försöker man hålla snyggt på platsen, så all vilsekommen jord åker ner i graven eller i containerna på sidorna.

Samma dag som begravningen ska ske hänger man ut gröna dukar som döljer jordhögarna. Man lägger också ut banden som ska användas för att sänka ner kistan.

Efter begravningen får jag vara med och hjälpa till att hölja graven, och det var jag så upptagen med att det inte blev några bilder. =) Men jag kan iaf berätta att när man tagit bort dukarna och sedan säkringarna sätter man i en sorts rejäl domkraft på varje container så de tippas ner i graven. Det som grävdes upp sist tippas i först så allt kommer i rätt ordning. Man är hela tiden mycket noga med att göra allting smidigt och respektfullt.

Jag har nu ägnat två dagar åt att rensa ogräs och klippa gräset runt gravstenarna. Efter att ha varit så trött i benen att jag knappt orkat lyfta fötterna satte jag på mig stegräknaren idag. Drygt 4 timmars gräsklippning gav 13 000 steg =). Det är ingen lätt match, för åtminstone på Gamla kyrkogården där jag har klippt nu står gravstenarna ganska så huller om buller. Det är ett evigt lirkande och lyftande och dragande - drivningen på Klippon har man ingen större nytta av.

Men ibland stannar jag till och beundrar en särskilt vacker gravsten som till exempel den här i järn.

Texten lyder:
Riksdagsmannen Paul Jönsson i Ekholm
Född d 10 juli 1777, Död d 10 dcr 1841


Imorgon är det helg - då ska jag klippa min egen gräsmatta! För en gångs skull ser jag inte riktigt fram emot det....



(Min kamera är på lagning så jag använder en lånad som tyvärr inte ger samma bildskärpa som min egen. Åh, vad jag saknar den!)

Examen!

Solen skiner, det är varmt och vindstilla, blåregnet blommar och alla är finklädda. Förutsättningarna är de bästa för en riktigt lyckad examensdag.

Första kullen trädgårdsmästare på Norrviken/Apelryds KY-utbildning är nu redo att gå ut i verkligheten. Av 34 som började för två år sedan är det 29 st som tar sin examen idag. 10 startar eget, övriga har fått antingen säsongs- eller visstidsanställning. Endast 2 har inte hittat jobb än, och faller därför under jobbgarantin, dvs skolan ordnar jobb åt dem. Det är väl ett minst sagt lyckat resultat - och det känns bra för oss om har ett år kvar....

Klassföreståndaren Fredrik Thomée håller i dagens program.

Hemlige gästföreläsaren visar sig vara Henrik Morin, kanske mest känd som mannen bakom Mästarrabatten 2008. Han jobbar mycket för POM (Programmet för Odlad Mångfald) så vi fick höra en hel del om hur man inventerar/renoverar gamla trädgårdar, och hur man bäst ska ta hand om våra gamla kulturväxter. Mycket inspirerande och intressant!

(Men jag hade förstås hoppats på att den hemlige gästen skulle vara Slottsträdgårdsmästaren - han gjorde ju sin skånska resa den här veckan. Tyvärr var han på Norrviken igår torsdag när jag var på Hasselfors, så vi missade varandra. Osis!)

Malte Åkerström från NTAB berättade hur tacksamma man är från Norrvikens sida att den här utbildningen finns, och att vi elever lägger ner så mycket arbete i parken. Han berättade också lite om dramatiken som varit i veckan, om hur de sagt upp avtalet, och deras syn på saken. NTAB fortsätter ju driva parken fram till hösten 2010, så skolan kommer att fortsätta samarbetet tills dess.

Äldsta utexaminerade trädgårdsmästaren:
Rose-Marie Larsson, som fyller 60 i augusti (och blir mormor om några veckor).
Man är aldrig för gammal för att börja om!

Alla de 29 avgångseleverna blev personligen avtackade av (och omkramade av) klf Fredrik Thomée, lärare Kristian Lantz, Apelrydsskolans rektor Maria Kristensen, kanslist Kerstin Nilsson och Håkan Sandin, SLU och även ledningsgruppens ordförande. Spaden Håkan står med ska inte användas till att slå någon med...

... utan varje elev fick varsin rostfri spade med gravering på bladet. Undras om de hamnar på väggen, eller faktiskt kommer att användas i grävningen...

Vår klf Kristian fick också kramar och presenter. Han har haft ett minst lika tufft år som vi elever, och förtjänar verkligen uppmuntran.

Dagen för de nyuteaxminerade fortsatte med förfriskningar i Körsbärsträdgården, och sedan stor middag i Vinterträdgården.

Tidningsartikel i hd.se.


Vi som bara hade vanlig skolavslutning bytte till arbetskläder och fortsatte jobba ute i trädgården....
Nu väntar tyvärr inget sommarlov för oss, utan 4 månaders praktik. På måndag kl 07.00 ska jag börja på kyrkogårdsförvaltningen!

Hasselfors - Sveriges största jord (torv)leverantör

Näst sista dagen på terminen åker vi på studiebesök till en av Hasselfors fabriker ute på Köpinge myr, strax utanför Perstorp i Skåne. Vi blir guidade runt av Alf - en trevlig herre som bjuder på massor med information. Tyvärr är det svårt att höra allt han säger eftersom det är en mycket ljudlig verksamhet de bedriver här...
Men det jag lyckades uppfatta tänkte jag dela med mig av.

Varje år säljer Hasselfors 50 000 kubikmeter torv i bulk, och det dubbla som förpackat.
Det finns 5 olika varianter (kvaliteter):
Bulk (lösvikt på lastbil)
Landscaping (storsäckar med egna recept på torv blandat med matjord, lera, sand, näring osv till kommuner, byggföretag m fl)
Hobbyjord
Medium
Proffsjord

Man testar både ledningstal och PH på allt som lämnar fabriken, och uppgifterna behålls i 9 mån för spårbarhet.

Här är det block som lastas i en rivare. De trasas sönder och skickas sedan vidare till ett såll som delar upp dem i olika fraktioner. Det dånar och det ryker fint torvpulver. Vi får snabbt både näsa och ögon igentäppta...

Mycket av det de säljer går i bulk. Lastbilarna köar utanför i väntan på att bli lastade. En stor del går på export till Danmark - deras torvmossar är i princip helt slut.

Receptlistan. Det är mycket som ska hållas reda på...

Här lastar man i torven som ska förpackas i säckar.

I de här tunnorna finns perlit, näring och annat som ska blandas i torven.
Olika i varje recept.

Det är inte många som jobbar i fabriken, allting är automatiserat, men viss övervakning måste ändå göras.

Och här emballeras då den färdiga blandningen. Just de här säckarna är märkta Haga - de ska till Danmark. Totalt 25 000 säckar/dygn tillverkas här.

En hel del av jorden som förpackas här är legotillverkning - den enskilt största kunden är Plantagen, men även BoGrönt m fl får sin jord/torv härifrån. Plantagens jord är alltså inte dålig - det är Hasselfors i påsen ju! =)

Förutom jord och torv levererar man bark, sten, gödning och pinjebark. Just pinjebarken är ett litet problem eftersom man inte längre kan köpa från Portugal pga problem med nematoder. Numera kommer pinjebarken från Belgien och Frankrike.

När det gäller landscaping, dvs sånt som skickas ut till stora anläggare m fl, blandar man råvarorna här ute. Här ligger stora högar med lera och olika sorters torv.

Förr gick transporterna från mossarna och in till fabriken på järnväg. Man har även använt tågen för att köra runt besökare här. Men sedan något år får tågen stå - pga sättningar i jorden var det inte säkert att köra längre. Numera är det bara lastbilar som gäller.

Det är ofantliga lager torvsäckar som ligger här....

Max 6 mån får torven/jorden förvaras varmt. Sedan mister den sin spänstighet. Är det kallt klarar den sig längre. Därför finns det datummärkning (dock inte som kunden kan se, den ligger i streckkoden) på säcken.

Ute på mossen samlas den brutna torven i stora upplag där den ligger och torkar. Den här torven bröts förra sommaren. Man tar alltid upp så mycket att det räcker för två år framåt - man vet ju aldrig när det blir en blöt sommar.

Här rivs torven. Det översta, ljusa lagret är finast och det används till växter på olika sätt - antingen rivet som här, eller i torvblock. Lagret under är sämre, det blir till energitorv, som man eldar med i bl a värmeverk. Och under det är det svarttorv, som är väldigt kompakt och rejält kletig. Att forma en köttbulle var absolut inga problem. =) Den torven används av odlare till bland annat pluggodling av sallat. Allra underst ligger sand som också bryts.

Det är häftiga maskiner som används.
Just denna mossen är liten - bara 150 ha, och det är bara 1/3 kvar som bryts nu. Det övriga är förbrukat. Hasselfors har flera mossar till i närheten som man bryter från, och man köper också in torv från t ex Svenljunga och Sävsjö.

En mosse innehåller 90% vatten. Man kan dika bort 10% genom att göra diken var 20:e meter. Torven håller alltså 80% vatten när den bryts. Den ligger och torkar fram till midsommar, och då går vattenhalten ner till 50%. Efter midsommar torkar den inte längre, eftersom luftfuktigheten med dagg osv stiger då. Är det alltså en blöt vår och försommar får man stora problem.
Stora torvländer är Baltikum, Ryssland, Irland och Sverige. Vissa år är det brist på torv, kanske just pga dåligt väder. De olika Sphagnumarterna inverkar också. Den finaste torven får man från arterna som växer i bl a Sverige. Torven från Baltikum består av sämre arter, och blir av sämre kvalitet.

Den här mossen är färdigbruten. Man lämnar den åt sitt öde och inom några år har vattnet kommit tillbaka och hålorna efter brytningen blir istället rika fågelsjöar.

Till slut måste jag ta kål på en myt som jag själv dessvärre varit med och spridit. Jag har nämligen hört från många håll, bl a från kända experter, att "ko-på-påse" inte längre innehåller kogödsel utan bara torv med kourin. Så är det inte med Hasselfors kogödsel.
Kogödseln kommer från en gård i södra Skåne där korna går på en djupströbädd. Den komposteras i 6 mån, därefter skickas den till Mörrum för hygienisering. Det innebär att den hettas upp till 58 grader. Då dör alla EHEC-bakterier. Därefter blandas den ut med lika delar torv och förpackas som kogödsel. Anledningen till att den blandas ut är för att den ska vara mindre stark.

Så fortsätt för all del att köpa förpackad kogödsel! =)